Svensk ordbok 2009, webbversion

skro`ta sig verb skrotade skrotat skrot·ar●gradvis ändra riktning om vind särsk. sjö.sjö.skrota sigsedan 1873av ty. schroten ’förflytta; baxa sig’; besl. med 1skrot Subst.:vbid1-902378skrotande, vbid2-902378skrotning