Svensk ordbok 2009, webbversion
skro
`
ta sig
verb
skrotade skrotat
skrot·ar
●
gradvis ändra riktning
om vind
särsk. sjö.
sjö.
skrota sig
sedan 1873
av ty.
schroten
’förflytta; baxa sig’; besl. med
1
skrot
Subst.:
vbid1-902378
skrotande
,
vbid2-902378
skrotning